Gör sjukvårdsrådgivningen mer skada än nytta?

-Är det min tur snart? Jag funderar på att gå hem i stället. 

Det är inte konstigt att man undrar när man har väntat sex timmar på akutmottagningen. -Jodå, försäkrar sköterskan, du är näst på tur.

Jag läser på akutbladet: Ung kille, akrobat, landade tokigt efter en volt och fick ont i nacken. Det händer väl ganska ofta, tänker jag, måste ha varit något särskilt den här gången. Därför blir jag så förvånad när jag möts av en ynglig som rör sig helt obehindrat. Nej, han har inte särskilt ont i nacken. Nej, det var inte något särskilt med hur han föll. Nej, det gör inte så ont att vrida på nacken, utom möjligen lite i ytterlägena.

Det tar mig inte mer än fem minuter att konstatera att sannolikheten att han har en allvarlig skada i halsryggen är minimal. När någon har väntat så länge med en så banal skada känns det nästan lite pinsamt att säga det, men ett lugnande besked är allt jag har att erbjuda patienten och hans mamma.

– Jäkla sjukvårdsrådgivningen! utbrister de båda två. Vi visste ju att det inte var någon fara!

Situationen är inte ovanlig. Någon är lite orolig för sig själv eller en anhörig och ringer sjukvårdsrådgivningen. Problemet är den ansvaröverföring som då sker. Det är inte längre den enskilda patienten som tar ställning till om det är rimligt att söka akuten. För om den unge mannen ändå har en fraktur i halsryggraden, om den frakturen är instabil, om den dislocerar, om han därmed får en tvärsnittslesion, om han hamnar i rullstol för resten av livet. Då är det, i mångas ögon, den rådgivande sköterskans fel. Och vilket incitament har hon att ta den risken?

På akuten ser vi förstås inte de patienter som väljer att inte söka akut efter att ha fått tillfredsställande råd och rekommendationer från sjukvårdsrådgivningen. Vi tänker inte på att rådgivningen hjälper till att få ambulanser till svårt sjuka och hänvisar andra till taxi, så att vi får en rimlig fördelning av våra prehospitala resurser. Tyvärr reflekterar vi nog inte heller över att vi alla ingår i samma process och borde se till att sjukvårdsrådgivningen, SOS, de prehospitala aktörerna och akutmottagningarna  arbetar efter samma evidensbaserade principer och riktlinjer, så att patienterna hamnar rätt oavsett var i kedjan de kommer in. Vi behöver en sjukvårdsrådgivning som är en integrerad del av akutsjukvården. Patienterna behöver rådgivning för att själva kunna ta ansvar för sin hälsa.

Efter en noggrann klinisk undersökning och labprover kan jag ge patienten lugnande besked: Det verkar inte vara något allvarligt.

-Men är du säker? Sjukvårdsrådgivningen sa att jag behövde en röntgen.

Sjuksköterska per telefon mot specialistläkare IRL: 1-0