Feedback kan inte vara frivilligt

Jag har fått mycket medhåll och uppmuntran för mitt inlägg”We need to learn from our mistakes”. Innebörden har varit att vi alla borde lära av våra misstag och att det är bra att jag verkar ha gjort det. Ändå känner jag att min poäng gått förlorad.

Det har tagit flera år för mig att formulera vad jag kunde ha lärt mig av den här händelsen. Först med mer erfarenhet och kunskap kan jag se vad jag skulle ha gjort annorlunda. Ingen gav mig någon som helst vägledning när det begav sig.

Från läkarutbildningen till specialistutbildningen har handledningen på golvet varit undermålig. Visst har det funnits undantag, men generellt har utbildningen gått ut på att man arbetar ute i den kliniska vardagen. Genom att iaktta andra läkare förväntas man lära sig hur man ska tänka och göra.

Det leder till att vi tidigt lär oss hur man arbetar som läkare och hur man behandlar de vanligaste tillstånden. Jag tror att det är därför det över huvud taget fungerar när vi väl börjar arbeta. Vi gör så gott vi kan. På en avdelning finns en överläkare som fattar beslut och begränsar handlingsutrymmet, men på akuten arbetar unga läkare självständigt och får oftast hitta svaret i journalen. Men det är lite som ett svårt mattetal. Om vi fick det till 14 men det står 15 i facit; hade vi då nästan rätt eller tänkte vi helt fel?

Vi har alla ett eget ansvar för vår utbildning och utveckling. Vissa vill inte ta det ansvaret, utan är nöjda med att göra som de alltid har gjort, utan att förkovra sig eller ens reflektera över sin gärning. Men ska det vara frivilligt? Ska inte feedback vara en naturlig del av arbetet, oavsett om man har en utbildningstjänst eller är färdig specialist?

För lösning är feedback. Inte utvecklingssamtal en gång om året, utan regelbundet i vardagen. Inte överslätande kommentarer om att man är trevlig, duktig och ambitiös, utan konkreta synpunkter på vad man gör bra och vad man kan förbättra. Inte allmänna råd av typen ”jobba på som du gör så blir det ännu bättre”, utan vägledning i om det är kliniska färdigheter som behöver förbättras eller medicinska kunskaper.

Kraven på oss läkare är redan höga och förhoppningsvis är det vi själva som lägger ribban högst. Genom att våra chefer och andra erfarna läkare ger oss feedback och vägleder oss i vår utveckling ökar inte kraven. De blir faktiskt lättare att hantera.