Akuta bedömningar måste utesluta livshot

Min tioåriga dotter insjuknade med hög feber och halsont. Hon hade nyligen avslutat en antibiotikakur som jag skrivit ut på den kliniska bilden av halsfluss, så jag tyckte att det nu var angeläget att få en odling. Vi fick en tid direkt på vårdcentralens jourmottagning. När vi satt i väntrummet noterade jag att hon såg väldigt hängig ut. Hon orkade knappt sitta upp och hade säkert över 39 graders feber.

Vi kom in till läkaren, en specialist i allmänmedicin. Jag förklarade att min dotter haft recidiverande halsflusser och nu nog hade en igen eftersom hon hade hög feber, huvudvärk och halsont. Han lyssnade vänligt och tittade henne i halsen, där man inte kunde se så mycket mer än hennes kroniskt förstorade halsmandlar. – Vi får ta ett halsprov och ett CRP, sa han.

Snabbtestet för Strep A var negativt, men jag lyckades insistera på en allmän svalgodling. Min dotter är väldigt stickrädd och jag beslutade att avstå från provtagning. För med bara några timmars anamnes är CRP ganska värdelöst. Det är däremot inte en klinisk bedömning och vitalparametrar.

Den här historien hade kunnat sluta hur som helst. Min dotter hade kunnat börja krampa på grund av en bakteriell hjärnhinneinflammation. Hon hade kunnat chocka ned på grund av en sepsis utgående från en lunginflammation eller en urinvägsinfektion.

Jag kände mig ganska säker på att det inte skulle gå så illa, men hennes läkare hade
faktiskt ingen anledning att känna sig säker. Han hade, trots att hon var allmänpåverkad, inte undersökt varken öron, lungor eller buk. Inte heller hade han räknat någon puls eller andningsfrekvens, mycket mer användbara värden än ett CRP.

Primärvårdsläkarna i Stockholm har i allmänhet väldigt lite utbildning i akutsjukvård och knappast någon större erfarenhet. De flesta patienter som kommer till vårdcentralen eller närakuten har inte akut allvarliga tillstånd. För att hinna med många patienter gör läkarna begränsade undersökningar. Det går nästan alltid bra. Framför allt går det fort och politikerna vill expandera deras verksamhet för att avlasta akuten. Men om deras akuta bedömningar inte inriktar sig på att utesluta livshotande tillstånd, hur kan det då vara berättigat med akuta besök?