Archive

Archive for the ‘Fikru Maru’ Category

Total despair

november 25, 2016 Lämna en kommentar

I have written previously about the Swedish cardiologist Fikru Maru who is detained in Ethiopia. After awaiting trial for three and an half years, he developed a spontaneous pneumothorax that failed to heal with conservative treatment. To speed up his release, he declined the right to defend himself against the ridiculous charges and accepted a guilty verdict. A month ago he was sentenced to 4 years and 8 months, which we thought meant he would be released, since he had already served two thirds of that time. But instead the whole situation has now taken a turn for the worse.

Today we learned that Fikru will be prosecuted as a terrorist. The allegations are absurd and I hesitate to describe them in writing, not really believing this myself.

The morning after Fikru was taken from prison to hospital for treatment of his pneumothorax, protests at the prison developed into a riot. Fire broke out and 23 prisoners died under shady circumstances. According to some reports the deceased had been beaten and even shot. Now 38 prisoners are being prosecuted for involvement in the riots and Firku is one of them.

Of course Fikru wasn’t at the prison when it all started, but the that was only because he had deliberately eaten so much chocolate that his blood pressure increased to such an extent that he developed a pneumothorax, according to the allegations. He is now being accused of encouraging and even sponsoring the protests financially.

The nightmare that was supposed to end now just started all over at a higher level. There is no solution in sight. None.

 

”Rättsprocessen”-så här ser den ut

september 25, 2016 Lämna en kommentar

När Fikru Maru inte fick föra in den medicinska utrustning svenska sjukhus skänkt, eftersom han saknade kvitton och tullen överskattade värdet grovt, tänkte han ta med den hem igen. Han betalade 5% av värdet i någon form av tull. (Ja, man måste göra det fastän man tar hem grejerna, glöm logiken – det blir bara förvirrat om man tänker rationellt.) När han skulle checka in måste han betala för övervikten på bagaget. De tog inte emot kreditkort och han hade inte tillräckligt med kontanter. Han hade inte så mycket tid, utan bad en flygplatsanställd gå ut med grejerna till tullen igen, medan han gick på planet. Efter en stund blev han hämtad av polis. Det är bakgrunden till hans åtal för smuggling. Det är förstås absurt och när han talade med sin vän hälsoministern kontaktade denne tullministern och förklarade omständigheterna. Tullministern kontaktade i sun tur åklagaren som la ned ärendet. Det är i väntan på rättegång för det ”korruptionsbrottet” som Fikru suttit fängslad i 3,5 år.

Här är sammanfattningen från åtalet, som en lokalanställd på Sveriges ambassad i Addis Abeba författat:

court-hearing-2013-10-22

När svenska media skriver att Fikru gripits för att han varit inblandad i en stor korruptionshärva, men att det mesta av misstankarna avskrivits är det på gränsen till förtal, enligt min åsikt.

Jävla idioter, de dödar honom!

september 24, 2016 1 kommentar

Så skriver en thoraxkirurg när jag förklarar vilken vård Fikru får i Etiopien. Det knyter sig i bröstet när jag tänker på Fikrus varma leende, som jag har färskt på näthinnan. Han verkade inte ett dugg döende när jag såg honom för exakt ett dygn sedan.

Jag förstår att det är förvirrande. Hade jag träffat Fikru på akuten i Sverige hade jag inte varit särskilt oroad. Hans tillstånd är inte livshotande i Sverige där det finns god vård. Men han sitter fast i Etiopien, inlagd på ett sjukhus där det ibland inte finns rinnande vatten och där operationssalen bara kan klara mindre kirurgi. Hans etiopiska läkare gör allt vad de kan för honom, men det räcker inte för att rädda hans liv.

Domstolen skulle ha förkunnat dom i fredags, men de domare som tjänstgjorde fick ärendet i handen samma dag. Därför har de skjutit upp det till måndag. Eller, rättare sagt, de ska FÖRSÖKA lämna besked på måndag. På tisdag är det stor helgdag. Att något skulle hända före onsdag är osannolikt. De har också framfört det som ett alternativ att vänta tills domstolen öppnar officiellt 6 oktober, efter sommarstängningen. Ur ett medicinskt perspektiv är det inte att tänka på, men Fikrus hälsa är inte domstolens högsta prioritet.

Det finns ingen logik i det här, inga rationella beslut, inget att förstå. Allt är ett politiskt spel där ingen domare vill vara den som fattar ett beslut som senare kan få politiska konsekvenser. De måste få instruktioner från högsta instans att avsluta fallet. Från premiärministern och justitieministern (som också har titeln riksåklagare, hur absurt det än låter). Det innebär att vår regering måste kontakta deras. Och det kan inte vänta. För då dör Fikru. I Etiopien spelar det ingen roll. Där är inte ett människoliv värt någonting. Hur är det i Sverige?

Processen -på västfronten intet nytt

september 24, 2016 Lämna en kommentar

Efter att ha lämnat frukost till Fikru på sjukhuset åker vi till domstolen. Vi kommer en stund efter att förhandlingarna skulle ha börjat kl 8.30, men ändå är vi först. Successivt droppar folk in. Komera, lokalanställd på Reuters som frilansar åt SVT, är den enda journalisten. De enda svenska journalister som varit här är Emanuel Sidea för Veckans affärer 2013 och Peter Alestig för Svenska Dagbladet i maj 2016. Emy berättar att Komera gjorde många reportage kring Johan Persson och Martin Schibbye när de satt fast i Etiopien. Jag undrar om det var journalister från Sverige här då också? – Jovisst, många olika team från olika bolag.

Den svenske ambassadören ansluter och vi står och pratar i solen om hur Fikru ska kunna evakueras. I nuläget ser det ut som att han skulle kunna flyga reguljärt tillsammans med en specialistläkare. Strax därefter kommer Fikrus etiopiske adv14408194_10155230156055410_891023521_ookat, som går in i domstolsbyggnaden för att höra när det är dags för Fikrus fall. Han kommer tillbaka med beskedet att jourdomstolen inte kan fatta något beslut eftersom de precis fått ärendet i sin hand. En kafkainspirerad fars följer där vår lilla grupp villar runt inne i domstolen efter närmare besked. Jag försöker att inte vara i vägen, men ändå vara närvarande. Vid ett ögonblick befinner vi oss i en liten klunga mitt på golvet framför alla åhörare i rättegångssalen, där andra ärenden pågår. Hur hamnade vi där? Domaren sitter visst i ett litet rum bredvid och vi tränger oss in där. Två kvinnor jag inte känner igen står framför oss och pratar med en man bakom ett skrivbord till höger. Innan de har talat färdigt börjar Fikrus advokat att prata med mannen bakom skrivbordet till vänster. Man ska visst hålla ett respektfullt avstånd på minst två meter, så alla tränger ihop sig eftersom samtalstonen är så lågmäld att jag nog inte skulle förstått ens om det varit på engelska.

Domaren förklarar att han förstås inte kan fatta något beslut eftersom han inte haft tid att sätta sig in i ärendet. Varför har inte domarna vid förra tillfället i tisdags gjort det, undrar han. De var ju väl insatta i fallet? Det här kanske är så komplicerat att det måste vänta tills den ordinarie domstolen öppnar efter sommarstängningen? Han lovar i alla fall att försöka, med betoning på försöka, att få allting färdigt till på måndag så att det kan komma ett besked då.

De journalister från olika svenska media som har kontaktat Emy tvekar. Om Fikru inte släpps fri finns det väl inget att rapportera om? Att domstolen skjuter upp beslutet är ju ingen nyhet. Hon svarar tålmodigt på frågorna och jag beundrar hennes lugn. Själv har jag lust att skrika att om medierna hade valt att följa Fikrus fall hade det varit en riksangelägenhet och de hade varit här på plats. Då hade de själva kunnat rapportera om det absurda i den här processen i stället för att referera till uttalanden från Fikrus advokat. De hade kunnat intervjua Fikrus behandlande läkare i stället för att citera en läkare i Göteborg som bedömer tillståndet som livshotande. Och de hade kunnat publicera det intetsägande åtalet, i stället att skriva att Fikrus familj hävdar att han är oskyldig.

The farce continues – #freefikru

september 6, 2016 1 kommentar

The case of Dr Fikru Mary, the Swedish cardiologist detained in an Ethiopian prison since 2013 I’ve written about before, has taken an unexpected turn.

On Friday Fikru developed a spontaneous pneumothorax and was taken to hospital. On Saturday protests in the Qilinto hospital escalated into violence. Somehow the building caught fire and gunfire ensued. At least 23 prisoners were killed. The part of the prison where Fikru was held has been evacuated and the prisoners have been taken to other facilities outside Addis Abeba. It is very unclear whereto he will be sent when he is discharged from hospital. There is a substantial risk that it isn’t to somewhere where his relatives can make sure he gets his insulin and proper food. This is turning into an emergency.

Today I met with Fikru’s daughter, Emy Maru and the Swedish lawyer who has been working on the case ever since the arrest. He confirmed that there are no charges of bribery. Instead Fikru is accused of gaining ”inappropriate advantage” through his relations with the Director and Deputy Director of the revenues and customs authority. Basically, when Fikru was charged with the attempt to smuggle medical supplies into the country, the case was closed by the prosecutor after contacts with the Directors.

It is of course difficult for the prosecution to provide evidence that Fikru was involved in this process. That is probably why the last day in court, before the two month summer closing, the burden of proof was put on Fikru. The court decided that he needs to provide evidence of his innocence. The farce continues. I just hope Fikru’s health is good enough to survive it.

My most important blog post ever

juli 7, 2016 2 kommentarer

Our lives in Sweden started in the same year, in 1975. We studied medicine at the same university, the Karolinska Institute in Stockholm. His career was in cardiology, mine in emergency medicine. I believe we’ve both been appreciated clinicians. When writing about him on Facebook, I immediately got a direct message saying he was the best doctor who had ever worked at that particular clinic.

My medical adventures in Africa were more about learning than making valuable contributions to patient care. Not that I didn’t want to, I just didn’t have the necessary knowledge and experience to achieve that. He, on the other hand, made a long term commitment when he co-founded the Addis Cardiac hospital, providing a service that had up till then been unavailable in Ethiopia, with procedures such as PCI and pacemaker implantations. It’s mission is not only to provide high quality care to patients, but to train local doctors, nurses and technicians as well as investing in research and increased awareness about cardiovascular disease.

Swedfund, the development finance institution of the Swedish state has invested in the Addis Cardiac hospital, and he used to collect medical equipment from Swedish hospitals to bring when he travelled there. Once he was asked in customs for much higher duties than expected since they overestimated the value of the goods and he didn’t have the receipts. He left the suitcases there and was planning to take them back to Sweden. On his way home he paid a 5% fee (yes, apparently you need to even if you are taking things back). He would then also have to pay for excess baggage, but he didn’t have enough cash and they didn’t accept credit cards. He was running late for his flight, so he asked the airport staff to take the bags back to customs and boarded the plane. But he was taken off that plane and taken into custody, charged with attempting to smuggle goods into the country. It took eleven days before he was released and could go back to his family and work in Sweden. Fikru continued to travel frequently to Ethiopia and his hospital. He was of course eager to get rid of the smuggling charges and after the Health Minister contacted the Director general of the Ethiopian Revenues and Customs Authority, who subsequently talked to the prosecutor, the case was closed.

Three years later, in 2013, when visiting Ethiopia for his important work at the clinic, they came and arrested him at his house. He was accused of having influenced the Director General of the Ethiopian Revenues and Customs Authority to have his case closed. There was no accusation of bribery, only that Fikru had ”gained inappropriate advantages of his relations” with the government officials. Ever since then he has been incarcerated at the infamous Kaliti prison, waiting for a trial that just keep being postponed. His case is part of a group trial involving around 50 defendants, a process that some experts estimate can take ten years.

An innocent doctor has spent three years incarcerated under terrible conditions for taking the risk of working in a developing country. That makes me furious. I could have been that doctor. It is who I aspire to be like. The kind of doctor who engages in building sustainable care, who tries to make a difference. What upsets me even more about this case, though, is that I probably couldn’t be that doctor. If I as a white, native Swedish doctor had been arrested under these circumstance you would have heard about it all over the western world. When Dr Fikru Maru, born in Ethiopia, but a citizen of Sweden and Sweden only, has his long awaited hearing in court, it doesn’t even make in to the Swedish evening news programs. There are no new articles in International media that I can link to, because none have been written, but two years ago Swedish radio wrote about the case in English. 

The Swedish Ministry for Foreign Affairs claims to engage in the case, but neither the Prime Minister nor the Minister for Foreign Affairs have visited him in prison when traveling to Ethiopia.

Dr Fikru Maru needs to come home to Sweden. The only way to make that happen is to bring attention to the case. Let the world know that health care providers working in developing countries have your support and this is an issue that needs to be sorted out immediately. Share this post to #freefikru.