Arkiv

Posts Tagged ‘Akutläkare’

Konsten att överrapportera

Ett skift på akuten börjar ofta med att man får några patienter överrapporterade av avgående läkare. Ibland har man tur och allt är i stort sett klart, framför allt det tråkiga dikterandet. En kväll fick jag en sådan rapport om en dam som kanske hade pneumoni och väntade på en lungröntgen. Om den var normal skulle patienten kunna gå hem. Röntgensvaret kom: inga infiltrat. Jag gick in till patienten och sa att hon kunde gå hem. Jag dikterade någon rad och en diagnoskod.
Några veckor senare hade sekreteraren skrivit ut mitt diktat och jag skulle signera. Då kom den där obehagliga rutan upp: patienten avliden. Jag läste att patienten hade återkommit kort efter det första besöket med en lungemboli som kostat henne livet. Ni som har läst mitt förra inlägg blir inte förvånade över att jag aldrig fick någon återkoppling av fallet och hade varit helt ovetande om patientens öde om jag inte hade läst i journalen. Konstigt nog kände jag faktiskt inte något större ansvar för det som hände. Fastän jag formellt tagit över ansvaret var det ändå liksom inte min patient. Jag skulle ju bara delge henne röntgensvaret. Inte hade jag någon aning om hennes aktuella sjukdomstillstånd. Nej, just det!

Jag kommer att tänka på det här fallet när jag lyssnar på podcasten EMRAP educators edition där de diskuterar hur man undervisar i akutsjukvård. Februarisändningen handlar om överrapporteringar. Det är väl känt att detta är ett riskmoment i akutsjukvården. För att erbjuda en säker vård måste akutläkare undervisas i och lära sig hur man överrapporterar på ett säkert sätt.

Att rapportera är en färdighet som liksom att tolka EKG eller operera bukar kan förvärvas och utvecklas och som rätt utförd räddar liv. Det är en av de kompetenser som utmärker akutläkare och som gör akutsjukvården bättre och säkrare. Våra chefer borde vara väldigt måna om att säkerställa att detta fungerar. Enstaka seminarier om kommunikation duger inte. Det är det vardagliga arbetet som behöver kvalitetssäkras.

Specialister på akuten. Haha!

-Men varför bokade du inte en tid på vårdcentralen i stället för att söka akuten? Frågan är uppriktigt menad; det finns inget som talar för att de diffusa besvären kräver akut utredning eller åtgärd. Svaret från patienten är givet: – För att jag ville träffa en specialist!
Underläkarna skrattar åt berättelsen, oförstående inför faktumet att patienterna hellre träffar en nyutexaminerad läkare på akuten, än en specialist i allmänmedicin med åtminstone sju års erfarenhet och utbildning efter examen. Jag har också varit en som skrattat och tyckt att det varit roligt att arbeta på akuten, mycket för att man där redan från början av sin karriär fått arbeta självständigt. På en avdelning finns alltid en specialist som ansvarig för patienten och som underläkare är handlingsutrymmet begränsat.

Nu skrattar jag inte längre. I stället blir jag irriterad över det undantagstillstånd som råder på akutmottagningarna, över att det där finns en annan standard för patientsäkerhet och etiska principer än på resten av sjukhuset. Jag blir frustrerad när patienter blir lidande för att kompetensen saknas. Därför arbetar jag för att våra akutmottagningar framöver ska bemannas av specialister i akutsjukvård, akutläkare.